Säters fasta paviljong invigdes den 29 maj 1912. Byggnaden ritades av arkitekten Ture Stenberg som var Medicinalstyrelsens arkitekt mellan 1910 och 1913.
Detta var en av två säkerhetsavdelningar i landet. Den andra låg i Västervik. Begreppet fast paviljong innebar att byggnaden hade stränga säkerhetsanordningar och skulle vara rymningssäkert.
Här inhyste man särskilt vårdkrävande patienter från hela landet bl.a. psykiskt sjuka personer som begått allvarliga vålds- eller sexualbrott.
De fasta paviljongerna var byggnadstekniskt så konstruerade att det skulle vara mycket svårt att rymma från dem. Väggarna var tjocka, en särskild larmanordning gjorde det möjligt att tillkalla skötare från andra avdelningar. En portvakt satt alltid oåtkomlig i ett särskilt rum och reglerade inifrån rummet, öppning och stängning av ytterporten.
I samband med invigningen tog man emot 13 patienter, som ansågs mycket svårskötta, från kriminalavdelningen i Växjö. På paviljongen fanns vid öppnandet 27 vårdplatser och 16 vårdare samt en uppsyningsman. Här vårdades i praktiken två grupper av patienter, dels mycket svårskötta patienter som överfördes från andra hospital och dels straffriförklarade som bedömdes vara farliga. Till den sistnämnda kategorin hörde bl.a. Salaligans ledare Sigvard Nilsson-Thurneman som bedömdes vara nästan fullständigt moraliskt känslolös d.v.s. psykopat.
Säters fasta paviljong stängdes för gott 1989. Byggnaden har därefter stått oanvänd.