Fredagen den 3 augusti 2007 åkte jag och sambon till Göteborg för att gå på Rolling Stones konsert på Ullevi. Vi kom till Göteborg vid 13.30 ca och parkerade i parkeringshuset Rubinen som ligger ett par hundra meter från Ullevi. Nära och bra. Därefter gick vi runt i Göteborg ett tag tills vi vid sextiden återvände till Ullevi. Stämningen var på topp hela eftermiddagen eftersom alla restauranger och butiker spelade Rolling Stones oavbrutet.
När vi gick in så blev sambons väska genomsökt och vi fick givetvis inte ta med oss en plastflaska innehållande mineralvatten in på arenan. Som skäl fick vi höra att flaskan kan kastas inne på arenan och därmed skada någon. Säkert! När vi sedan kom in så insåg vi den egentliga anledningen. Pengar. De säljer ju både kaffe, öl och läsk inne på arenen fast då i muggar. Som om man inte kan kasta omkring dessa muggar och skada någon med hett kaffe. Idiotiska regler.
Väl på plats på läktaren (den tiden då man pallade att stå en hel konsert är sedan länge förbi) inleddes en väntan och ett genomlidande av förbandet som var ett reggaeband från Jamaica. Från där vi satt var det fullständigt omöjligt att höra vad de spelade. Basen var så uppskruvad att man liksom satt och vibrerade och allt ljud försvann i denna gröt av mullrig bas.
När väl Rolling Stones entrar scenen så kommer ljudet att bli mycket bättre, inbillade jag mig. Jag kunde inte ha mer fel. Även när de började spela så var basen alldeles för starkt uppskruvad, liksom volymen i övrigt. Det var så illa att man faktiskt knappt kunde urskilja vilka låtar de spelade. Obegripligt är det att ljudteknikerna inte begriper att ljudvolymen måste vara rimlig för att alla ska kunna njuta av musiken. Som det nu var så var alla tvungna att ha öronproppar (vilka givetvis såldes överallt) för att rädda hörseln. Detta innebar naturligtvis att ljudupplevelsen blev än sämre. Ett antal hundra meter ifrån Ullevi (i arenans längdriktning) så såg vi en klippa på vilken det satt ganska många människor. Jag tror att dessa fick en betydligt bättre ljudupplevelse utan kostnad än vad vi fick som betalt mellan 800 kr och 1100 kr för våra biljetter.
Själva showen var sådär kan man väl säga. Scenen var ett gigantiskt mästerverk med en lika gigantisk storbildsskärm. Mick Jagger var helt otrolig. Han sprang runt på scenen och hoppade omkring som en tonåring. Han var vid detta tillfälle faktiskt 64 år. Helt klart imponerande. Däremot imponerade knappast Keith Richards som obegripligt nog fick flest applåder och tjut vid själva presentationen mot slutet. Mick Jagger blev aldrig presenterad men han drog ett enormt tungt lass på egen hand. Om vi återgår till Keith Richards så kan jag säga att hans gitarrsolon var rena skämtet. Här kan jag erkänna att jag aldrig varit något Stones-fan så jag fattar förmodligen inte vilken legend Keith är, men jag tycker att det är obegripligt att de ställde in förra årets turné när gubben ramlat. Han tillförde inte ett skit. De kunde lika gärna kört färdigt turnén utan honom.
Vill du kolla in några bilder från konserten så klicka nedan.