omformartunneln

upplagsplats för omformarvagnar

En omformarstation eller i det här fallet en uppställningsplats för omformarvagnar är en synnerligen spännande plats att besöka. Antagligen är det så att har man sett en så har man sett alla men jag utesluter ändå inte att jag besöker fler dylika platser om tillfälle ges. För min del var det första gången jag besökt ett bergrum överhuvudtaget i UE-sammanhang. Ett besök i Kleva gruva som gjordes för några år sedan räknas ju inte eftersom den gruvan inte kan klassas som övergiven.

När järnvägen i Sverige elektrifierades i början av 1900-talet valde man i söder att använda sig av det befintliga elnätet för att förse loken med elektricitet istället för att bygga särskilda generatorer eller kraftverk. Problemet var att lokens motorer var enfasiga och växelströmmen i ledningsnätet trefasigt. Detta gjorde att man använde sig av omformare för att göra om trefasnätets högfrekventa ( 50 hz) ström till 16 2/3 hz d.v.s. en tredjedel av 50 hz. I början byggde man stationära anläggningar men man upptäckte snart att det var mer praktiskt att använda mobila omformarvagnar som lätt kunde dras iväg till verkstad för service. Huruvida det var lätt kan ju diskuteras eftersom stickspåren ibland inte var direkt kopplade till de övriga spåren. För att kunna få ut eller in omformarvagnarna var man därför tvungna att lägga ut släpväxlar för att ansluta stickspåren.

Andra världskriget föranledde ett behov av att skydda omformarutrustningen från flyganfall varför man började använda sig av bergtunnlar för att ställa upp omformarutrustningen i. En sådan bergtunnel har jag nu besökt och denna var i väldigt gott skick. Trots att platsen förmodligen besökts av ganska många personer som varit lika obehöriga som jag har stället inte blivit utsatt för skadegörelse eller klotter. En förklaring kan dels vara att platsen ligger relativt långt ifrån tätorten och dels att det är mörkt i tunneln. Klottrare är förmodligen mörkrädda vilket ju är en himla tur ;)

När jag började gå utmed stickspåren och vek av in mot berget så kände jag plötsligt hur temperaturen sjönk flera grader. Det var helt klart en lite underlig känsla och nästan lite obehagligt på något sätt. Det syntes spår efter mänsklig närvaro i det höga gräset så jag var förmodligen inte den första denna vecka att besöka platsen. Någon vänlig själ före mig har sett till att klippa upp ett hål i det kraftiga nätet som är tänkt att mota bort ovälkomna gäster som jag själv. För egen del så hade jag inga avsikter att förstöra något utan endast att ta lite bilder. Därmed kände jag mig kvalificerad till att krypa igenom hålet i nätet och ta mig in i berget.

Kika gärna på mina andra bilder från besöket genom att klicka nedan.

Bilder