tunnelolyckan i Kaprun
11 november 2000

Gletscherbahn Kaprun

Lördagen den 11 november 2000 befann sig ett par tusen människor på glaciären Kitzsteinhorn för att åka skidor samt bevittna en snowboardopening. Vädret var strålande och människorna färväntansfulla och glada. Ombord på bergbanetåget ”Gletscherdrache” befann sig 161 passagerare samt en förare.

Klockan 09.02 på förmiddagen påbörjade Gletscherdrache sin resa upp mot toppen. Samtidigt avgick ett nedåtgående tåg, ”Kitzsteingams”, från toppstationen. Ombord fanns en passagerare samt en förare. Efter ett par minuter var det några av passagerarna i det uppåtgående tåget som kände röklukt. Först var det ingen som tog detta på allvar men plötsligt utbrast en 12-årig flicka: ”Titta, där under brinner något!” Genom ett galler i vagnens golv såg hon en liten eldslåga. Därefter kom tåget in i tunneln. Bergbanan består nämligen av en 601 meter lång bro från stationen fram till tunnelingången samt en 3,3 kilometer lång tunnel upp till toppstationen.

Klockan 09.05 stannade tåget plötsligt 600 meter in i tunneln. Vakten på bergstationen kontaktade föraren för att höra varför tåget stannat. Föraren meddelade att det inte var han som stannat tåget. Vid den här tidpunkten började paniken att sprida sig ombord. Det gick nämligen inte att öppna tågets dörrar från insidan, av säkerhetsskäl. Folk bankade och slog på dörrar och fönster för att försöka ta sig ut. Vagnen, som enligt uppgift skulle vara brandsäker, hade nu på allvar fattat eld och passagerarna började slå på fönstren med sina pjäxor och skidor och andra tillhörigheter. Till slut lyckades man slå sönder vagnens sidofönster och människor började krypa ut genom öppningen.

Klockan 09.08 meddelade tågföraren till bergstationen att en brand utbrutit ombord. Föraren uppmanades att genast öppna dörrarna till tåget och rädda passagerarna. Några av dörrarna lyckades föraren öppna manuellt eftersom den automatiska dörröppnaren slutat fungera. I tunneln utbröt nu panik. Intill spåret löpte en 70 cm bred trappa utan nödbelysning. Den var inte tänkt som utrymningsväg utan var till för bergbanans personal.

Flertalet av passagerarna begav sig uppåt i tunneln för att försöka nå mittstationen och dess väg ut. Vad de inte tänkte på var att den smala tunneln skulle komma att fungera som en gigantisk skorsten. Intill tåget steg temperaturen till ca 1 000 grader och den oerhört giftiga brandröken steg uppåt i tunneln. En person lyckades ta sig ca 150 meter uppåt i tunneln innan han medvetslös föll ihop. De allra flesta dog av den giftiga röken mellan 10 och 15 meter från tåget, några hann ta sig ca 50 meter innan de förlorade medvetandet.

Den kraftiga rökutvecklingen spred sig uppåt i tunneln och det nedåtgående tåget, som hunnit ta sig 1 200 meter från toppstationen, nåddes av röken. Passageraren i det tåget samt föraren hade inte en chans att klara sig. Röken nådde även ankomsthallen i toppstationen där fem av bergbanans anställda befann sig för att försöka få igång strömmen igen. Dessa flydde genom en brandskyddsdörr som inte kunde stängas automatiskt på grund av strömavbrottet. De hade inte tid att stänga den manuellt på grund av den giftiga röken. Detta ledde till att röken nu strömmade in i ankomsthallen i toppstationen. Ett antal människor rökförgiftades och tre av dessa avled.

Totalt dog 155 personer i branden. Av de 162 personerna i det uppåtgående tåget överlevde endast 12. Det var de personer som tog sig nedåt i tunneln.

Själva brandorsaken var en felkonstruerad varmluftsfläkt i den bakre förarkabinen. Denna fläkt överhettades av någon anledning varmed eldsflammor slog ut och antände en hydraulledning som läckte olja. Katastrofen var ett faktum. Sedan bergbanan togs i drift 1974 har ca 18 miljoner människor åkt med den. 155 av dessa överlevde inte. Bergbanan togs ur drift omedelbart efter branden och har inte tagits i drift igen.

Vill du se övriga bilder från platsen så klicka på länken nedan eller på bilden ovan.

Bilder